”Åker aldrig ut utan några märlor i asken”

januari 7, 2013 in Flugbindning, Havsöring, Utrustning by kobben

Inget fiske, vila hela helgen stod skrivet med fetstil i kalendern. Så kom söndagen. Antagligen stressad över att helgen snart är slut ringer den inbyggda öringklockan tidigt. Både jobb och ett fiskepass kan hinnas med om man är lite morgonpigg. Tyvärr tillhör jag inte den kategorin men idag fick det gå ändå.

Riggar i ordning tillsammans med tre havsörnar som satt(stod?) på åkern precis intill. Mäktiga pippin.

Börjar i ett sund som alltid får en kraftig ström vid Nordost. Mycket riktigt strömmar det på ordentligt och en maskäten sprattelstackare kliver på direkt på en ljus trattfluga. Nöter på grundligt men inga fler ville vara med och leka. Kör vidare på samtliga säkra spots med ”säkra”, nåja beprövade, flugmönster. Inte ett nyp..

Provsimmade en fluga som jag tror kommer bli riktigt vass till senvåren, april-maj. Tratten och sidolinjen i Lateral Scale skapar rörelse/vibrationer och flashet i bull frog har den klockrena nyansen i vattnet. Den är inte tänkt för strömmingsstimmen. Där tror jag den smälter in för bra men borde vara klockren för stenuddar.

Hann tänka på refrängen när först en ryggfena visar sig och med ett långt mellanrum även stjärtfenan. Troligtvis en rätt bra fisk. Pulsen ökar och jag får iväg ett perfekt kast precis i dess riktning. Ingen respons på rosa eller de andra vanliga attraktorfärgerna. Byter till en naturlig magnus och fiskar av de trängda ståndplatserna igen. Händer absolut ingenting. Stället är en sådan plats där fisken vanligtvis står kvar hela dagen, inte bara glider förbi. Så är relativt lugn när jag rotar fram en märla i flugasken och knyter en upphängarspets.

Lägger ut första kastet med märlan. Stripp stripp smack. En blank sprattelgubbe.

Nästa fisk kliver på precis på baksidan av en sten. Med tafsen gnidandes mot stenen gick den dessutom ner ordentligt i tången bakom. Fighten blev långdragen men till slut kunde en tånginbakad, blank och välmatad honfisk landas.

När man står dåligt till som jag gjorde när denna landades och man behöver använda båda händerna att som i detta fall trassla fram fisk ur tång och kroka loss är detta ett enkelt och bra hjälpmedel. Bara att klämma fast spöt så slipper man riskera att sumpa spöt.

Kliver ur vattnet upp på en grynna, lägger ut ett långt kast snett ut över djupkurvan. Precis intill kanten känner jag ett stenhårt drag i linan samtidigt som ytan bryts av ett högt luftsprång. Ser att det inte är någon rekordfisk men förstår för allt i världen inte hur den kan vara så stark. Efter ytterligare FYRA luftbesök får jag in och kan taila en vackert knallgul fisk. Till 100% vild. Fiskar som denna får en att förstå hur viktigt det är att värna om det vilda beståndet.

Tankarna vid återutsättningen går till Stockholms Havsöringssällskap och hur roligt det kommer bli när vi kommer igång med något fiskevårdsprojekt. Om du inte redan blivit medlem(gratis) gå in på www.shs08.se.

Det är föga överaskande att fisken kan vara selektiv. Det är ändå öring vi jagar. Men man undrar hur många pass man lagt med fel fluga på tafsen. Dagens tre av fyra fiskar tog på märlupphängaren istället för den naturliga magnusen som hängde några decimeter bakom. Som jag sa i ett tidigare inlägg. ”Åker aldrig ut utan några märlor i asken.”

Stort skitfiske!