Höstöring i sommarvärme

september 9, 2013 in Flugbindning, Havsöring by kobben

Badvärmen ligger kvar. På väderrapporterna pratas det om brittsommar. Men öringarna är på plats värmen till trots. Snart drar vi igång på riktigt men nu låter jag Ejken berätta om helgens fiske:

Jobbet var avklarat , arbetsmoralen hade varit i botten under hela fredagen. Nu började kroppen sukta efter fiske. Vi startade upp hos matte på kvällen för lite flugbindning och käk, färdiga flugor i olika varianter sprutade på löpande band från kobbens hörna. Pilsner varvades mellan flugbindningen, kvalitén var på nedgång. Vi bestämde oss därför för att krypa till sängs, upp tidigt för att pricka gryning.


Morgonen gryr och vi inser att vi tagit en ofrivillig sovmorgon, spelar ingen roll intalar vi oss, vi kör. Det är ett gäng glada dock slitna grabbar som styr mot kusten, väl framme är det brutalt skönt väder. Solen gassar och trots att det är början av september så kan man inte neka att högsommarvärmen är kvar!


Vi börjar med att vi tar en kaffe och spottar vak. Matte är inte sen på att paddla ut och placera flytringen på perfekt kastavstånd till ett vak. Inga problem, kast mitt i prick och en fin sik sitter i ändan av hans lina. Han följer upp den med en sik till i större storlek.

Flertalet nyp och kontakter för grabbarna. Börjar kännas som jag bundit mina flugor i osynligt material. Efter en kaffe-paus och flugbyte så ger jag mig ut och byter plats, nöter in mot grunt vatten och ut mot djupare. Från ingenstans och till min stora förvåning hugger det på hårt i olivfärgade Wollybuggern, fisken kommer inte upp till ytan så snacket går under fighten om det är en sik till, fast efter en ganska våldsam rusning står det klart att det är vad vi letar efter. Matte håvar öringen som är riktigt sommarfet, liten men naggande god.

IMG_01391

Det är inget speciellt över själva fångsten , men omständigheterna runt om gör att passet blir ett som man kommer komma ihåg länge, solen , värmen , sällskapet och inte minst de bikiniklädda damerna som spanar ner från klipporna. Minnet plockar jag fram igen i februari när en frusen öringsjäl behöver lite värme och glädje.

/Ejken