Storöringarnas gryning

november 21, 2012 in Havsöring, Utrustning by kobben

Kaffet var klart, mackorna lika packade som Ejken var när vi hämtade upp honom denna helgmorgon. Det var en sådan där morgon vi nog alla kände, idag kommer det upp något. Men vi hade ingen aning om att det denna dag var storöringarnas gryning.

Det var mulet och rätt hård vind som tryckte så där perfekt i sydväst-vikarna. Kanske skulle vinden få det fyrgradiga vattnet att öka något inne i vikarna. John och Jonas åker vidare till ett annat ställe. Kollar ut över vattnet medan jag knyter fast morgonens fluga. Ser att Ejken redan ligger på plats, han hade tydligen riggat i rekordfart.  Jag hade denna morgon fått äran att prova en ny flytring, en Outcast Prowler. Paddlandes på väg ut började jag fundera om de hade monterat sätesvärmare i flytringen. Satt ovanligt varmt och bekvämt, mycket högre i denna jämfört med andra jag provat. Kommer ut till Ejken och vi lägger upp taktiken. Vi kommer överens om att han tar täten och jag kommer efter fast ligger närmare land. Vi gör ofta så när vi två som ska fiska samma sträcka. Det blåser hårt, så hårt att vi bestämmer redan nu för att paddla med vinden och sedan gå tillbaka.

Kasten rullar iväg lätt i den hårda medvinden. Tafsen sträcker sig spikrakt på ytan. Inte för att det spelar någon roll just idag. Vattnet är relativt grumligt och vinden tilltar ordentligt. Ingen risk att skrämma dem med andra ord. Medan jag noggrant fiskar av strandkanten börjar jag fundera på om fisken verkligen kan upptäcka flugan under dessa förhållanden. Huggen uteblir så jag knyter på en trattfluga istället som ska trycka vatten och vibrera. Fiskar tratten monotont precis under ytan. Nästan omgående kom hugget, stenhårt. Venus sjuan böjde sig omgående ända ner i handtaget. Vänder mig mot Ejken för att ropa ” jag har!” men det behövdes inte. Han hade redan hört det dånande ljudet av en storöring som vräker sig över sitt byte. Drillen blir lång. Har inte mycket att säga till om när den flera gånger bestämt ger sig utåt fjärden. Ejken börjar förbereda våg och vägnät. Väl inne vid land kunde vi till slut  taila en riktig storöring!

Efter vägning, mätning och ett par snabba bilder fick han simma tillbaka. En riktig fighter-hane på 3080g och 67 cm. Firar fångsten med en stor kopp kaffe vid strandkanten.

Vi ger oss efter ett tag ut igen. Det kan ju finnas flera. Nu har sträckan dessutom fått vila en stund. Nu fiskar vi ännu närmare land och om än mer koncentrerat. Vi hinner precis börja diskutera hemtagningshastighet och pauser när det händer igen, fast fisk!

Denna gång är det ännu mer fart i grejerna! Höga hopp och hårda rusningar. Tänker att den här går förmodligen loss. Men rusning avlöser rusning och det verkar som den är rätt bra krokad ändå. Ejken kommer efter en stund till undsättning och tailar öring nummer två denna morgon.

Det är svårt att förmedla hur grov hon verkligen verkligen kändes med ett par platta bilder. Lycka, mjölksyra och adrenalin är en grym kombo! Vi jobbar bra tillsammans, måttband avlöser våg och kameran åker fram någon gång mitt i allt.

Hon mäter 74 cm och väger 3750g. Lämnar över henne till Ejken som får sköta återutsättningen. Tack! Vilken dag!

 

Outcast Prowler. Flytringarnas flytring.

Det jag gillade mest var att man satt riktigt högt i den. Inte bara att man inte blev lika kall i kroppen man kastade dessutom längre. En bra sak med den är att det uppblåsbara sätet täcker hela ”durken” så utrymmet bakom sätet är torrt. Fickorna på sidorna kan man ta bort helt om man tex vill ha matsäcksryggan bakom sätet och flugaskarna i jackan.