Treplussarnas vecka

november 24, 2013 in Havsöring by kobben

Isen börjar få fäste i spöringarna och fingrarna är stela. Det brukar ta någon timme innan man vänjer sig vid kylan och vi har fiskat som högst 20 minuter. Det är bara att bita ihop. Idag känns det bra. En plog i ytan antydde att minst en öring är inne. Precis som i de flesta hemtagningarna tar det tvärstopp. Vi fiskar sakta med långa pauser i vattnet som kylts ordentligt under natten så förväntan är låg att det är annat än en sten eller möjligtvis bottenvegetation. Nu kändes det förvisso annorlunda, precis som när man sätter flugan i en grov trädgren. Det är stumt men ger ändå med sig. Jag tar i ordentligt så spökorken börjar flexa. Vill försöka rädda den vita drakflugan som tar sådär jobbigt lång tid att binda. Med nål och flätlina sy igenom den sega kaninremsan. Spänningen stiger när ”bottennappet” gungar tillbaka. Jag möter ejkens blick och vi nickar bekräftande till varandra. Det kan inte vara något annat än en bättre fisk. Fighten går tungt och stångande mestadels djupt. Vinden har slitit linan från linbrickan och ligger i en klump på backen. Vevar in och får det där givna trasslet samtidigt som fisken får nog och börjar bege sig utåt. Som tur var kom ejken och hjälpte till att få ordning på linan och läget och assisterar med håven.

231113-001En arg färgad hona på 3200g och 70 cm. Tack för kaffet. Nu hänger även Ejken på en vit zonker och lägger kasten på djupkanten till grundet. Det tar inte lång tid innan en stabil bit klipper hans fluga rakt från sidan så det skjuter upp vatten från den annars lugna ytan. Tyvärr missar den kroken.

231113-002

Det är sällan fel att låta platsen vila en stund. Vi förflyttar oss till en liknande plats men kylan och hungern gör sig påmind och istället blir det en tvårätters lunch och en rejäl balja kaffe. Jag lägger ut ett kast och klipper en gädda medan Ejken kastar på vak. Vi kommer inte riktigt åt fiskarna och beger oss istället tillbaka dit vi började. Scenariot upprepar sig. Ejken är laddad och har kontakt nästan omgående. De är försiktigare nu och följer mest efter. Vi provar med olika hemtagningstekniker. Jag börjar tappa fokus. Tänker att kvoten av öringkarma nog är fylld, som Kärki säkert skulle sagt. Ger slaklina och sänker ner flugan mot botten. Smack i backen!  Denna gång går det vilt till. Trots att det är en färgad igen beter den sig som en blanking. Mer ovan ytan än under. Ganska precis 3000g. Härligt!

231113-006

231113-003

Jag funderar tillbaka på året innan. Det är nästan på dagen ett år sedan ”Storöringarnas gryning”. Det måste vara treplussarnas vecka.

Flugan vi körde med var en vit Mad Chinese Dragon av Mattias Drugge. En riktig öringmagnet. En film hur man binder den finns här.