Våröring i skymningen

april 16, 2013 in Flugbindning, Havsöring by kobben

Trots nymåne och stigande vatten är det fortfarande mycket slit per kontakt. Förhoppningsvis hinner det bli normalt vattenstånd igen innan våren är över. Många ståndplatser ligger fortfarande ovan vattenytan. Men att det går att få fisk har senaste passen bevisat.

Ett pass i mellersta gav två landande på 40-45 cm samt en tappad modell bättre. Har man ingen håv får man skylla sig själv. Tailning går oftast smidigt men långt ifrån alltid, iallafall inte från flytring. Intill en stengrynna högg det hårt i strömmingsimitationen. Läkanterna höll det lite varmare vattnet på 2,8-3,5 grader. Lä och frånlandsvind är oftast varmare när vattentempen är låg och det är varmt i luften. Pålandsvinden driver in kallt ytvatten. Frånlandsvinden driver ut kallvatten som ersätts med varmare underliggande vatten. Det skiljer ofta en hel grad mellan vikarna.

Nästa pass svepte jag och Matte av några vikar i norra skärgården. Där fanns tyvärr ingen värme att hitta denna dag och vi begav oss söderut och hittade så småningom både värmen och fisken. Vinden var lagom och kom från rätt håll. Det började med ett sprall för egen del i en långsträckt och ganska karg vassvik.

IMG_7951-1_20130415235103645

Vinden dog bitvis av. Sol och stiltje var våra nya förutsättningar. Det fortsatte att hugga för oss båda men de mest bara petade på flugorna trots toklånga tafsar och neutrala flugor. Frustrerade över väderförhållandet blev det en lång uppladdande fikapaus. Men nya krafter fick vi äran att kasta på vakande öring. Det nöp till i mer eller mindre varje kast. Nedtrimning av flugans svans gav till slut en liten som iallafall nästan ville landas. Lika snabbt som det började dog det av. Vi provade en stund med lite större fiskimitationer längs en djupbrant. Kanske väl tidigt men strömmingen finns där det har vi sett.

IMG_20130413_182944_20130415235516663

Till slut kom skymningen och det blev det dags att gnugga av riktigt grunt. Kasten som läggs precis intill land är alltid de mest spännande. Det känns inte längre som nålen i stacken. Det verkar vara öringens vana att söka av strandkanten i det sista ljuset och tugga i sig det som drivit in under dagen. Denna kväll blev det våra flugor. Mattes spö fick äran att buga först. En blanking på 60+ nöp tag i tratten och gick direkt till väders. Inte ett hopp utan en hel serie med luftakrobatik. Han paddlar snabbt utåt med fisken för att inte störa eventuella andra fiskar som stryker längs vassen. Jag hann precis veva hem och ta fram håven när ett dån bröt mörktrets tystnad ”FAAN, den gick loss!” Svarade något kort som ”Det finns fler, nog ett stim inne nu”. Laddad till max repade jag av lina så det tjöt i rullen. Snabbt ut. Långt strip, paus, strip strip, hugg! En blanking på 54 cm fick syna håven efter en kort men intensiv fight.

IMG_8264_20130415235029321

Därefter dog det av bortsett från en fisk som stod med stjärtfenan ovan ytan inne vid land.  Våra flugor föll tydligen inte i smaken. Kanske stod där maskar på menyn..

Kort och gott är skymningsfisket helt rätt nu under rådande lågvatten. Helt skilda platser men samma scenario. Grunt och skymning. Kärkis tre-nia blev en fisk och kväll att minnas. Mellan håvning och vägning hann jag få ut ett par kast och bränner en fisk i liknande kaliber.

IMG_20130410_201557_20130416000648762